Kära mor !!

Det har nu gått 4,5 sen du så hastigt togs i från oss. 4,5 år av sorg och saknad i våra hjärtan.

Det är så mycket vi skulle vilja berätta för dig, att vi ibland önskar att man kunde sträcka sig upp mot himlen och fånga molnet där du och Gotte sitter som vakande änglar över oss.



Livet var hårt för dig redan från början, redan den dagen du föddes och ingen trodde du skulle överleva.

Men det gjorde du, mot alla odds bara för att få din barndom förstörd, då du skulle leva barnets bekymmersfria liv och springa omkring på en sommaräng och bara njuta av livet.

Trots alla motgångar gav du aldrig upp. Efter fyra barn sa kroppen ifrån.

Trots all den smärta och värk du genomled genom åren så förlorade du aldrig livsgnistan utan den blev om möjligt än starkare när du träffade Gotte. Det varade några år bara tills

livet än en gång beslöt att ge dig en törn när Gotte gick bort. Vi kunde se i dina ögon hur gnistan sakta falnade. Inget var längre roligt för dig.

Två år senare kom den sista törnen livet gav. Det var med stor sorg och förskräckelse vi barn och dina vänner och släktingar såg hur livet sakta rann ur dig för att till sist upphöra.

Saknaden är mycket stor efter dig och det finns så mycket som skulle ha blivit sagt, som borde ha blivit sagt men aldrig blev det.

Dina barn, alla dina vänner, och alla dina släktingar hoppas, tror och vet att du nu kommer att få springa på en sommaräng och uppleva den barndom du en gång blev förvägrad


//Skriven av min bror  Kent Jonsson

                                           Gjord Av min bror Mikael Jonsson

Saknar er Gotte och Mossan hundarna Daisy ,Sussie och Papegojan jacob

Kram Janet